Som jag tidigare skrivit tar vi vårt eget grovfoder här på våra marker.

Våra marker har hyfsade förutsättningar för ett helt ok grovfoder som passar våra hästar. Vi tar alltid en analys med både micro och macrovärden för att få en uppfattning om hur värdena ligger i snitt. Det är ju bara ett snitt man får och egentligen kan varje bal skilja sig åt rätt rejält beroende på vart på vallen man samlat balen.

Jag lyfter på hatten för alla duktiga höproducenter!

De stora höproducenterna är otroligt duktiga på att odla fram riktigt bra grovfoder då de är noga med gödsling och kalkning av sina hövallar.
De bryter dessutom upp vallarna (plöjer upp) och sår nytt om de inte får ut maximalt eller dåliga värden efter några år.
De tar analyser på både färdigt foder och så kallade markprover. Dessutom måste de vara på tårna när det är dags att skörda. Ingen vill ha regn och det vet vi ju alla som bor på västkusten att här är vädret väldigt oberäkneligt 😛
Med åren har jag förstått hur mycket arbete och pengar det ligger bakom ett bra grovfoder.
Det är liksom inte bara gräs som skall växa år efter år. Det krävs massor av insatser för att både vi hästägare och grovfoderproducent skall vara nöjda.

Hygienen på grovfoder är superviktig!

Hur fina värden ett grovfoder än har är hygienen otroligt viktig. Viktigast av allt om jag skulle tycka något.
Man kan ju alltid puffa på med mineraler och kraftfoder för att komplettera en foderstat för hästen men hygienen går inte att göra något åt om den blir dålig. Att få en feljäsning eller bakteriepåväxt kan ofta bidra till att hästarna blir jättesjuka. Ett klinikbesök på grund av kolik kan kosta femsiffrigt eller i värsta fall hästens liv.

Dammigt hö är ofta mögligt!

Det kan damma om hö. Men det skall vara partiklar som kommit av slagningen eller hackningen för att det skall vara ok. Mögligt hö dammar ochså likadant med hö som är slaget nära jorden. Den typen av damm är lite ”finare” och den skall man verkligen akta sig för.
bland räcker inte vår förmåga att lukta eller titta på ett hö men det är å andra sidan det enda vi kan ta till på ett torrhö. Mögeltillväxten sker året om och är kanske värst på våren strax innan den värsta fukten kommer (vår och sommar är fuktigast).

Mycket att ha koll på när det gäller grovfoder

Jag skulle kunna skriva om mina tankar om hö och hösilage hur mycket som helst och det skulle förstås bli tjatigt. Men det bästa jag kan säga är

Var kritisk!
Snåla inte på kronorna – det kan bli dyra veterinärbesök om man köper ett dåligt grovfoder

SLU (Statens Lantbruksuniversitet) skriver om hur man tolkar en analys på grovfoder

För att kunna göra en korrekt foderstatsberäkning måste grovfoder analyseras. De värden som analysen ger kan du därefter lägga in i ett foderstatsprogram.
En foderanalys ger svar på följande: torrsubstansen i fodret, mängden omsättbar energi, innehållet av smältbart råprotein samt innehållet av mineralerna kalcium (Ca), fosfor (P) och magnesium (Mg).

Hur torrt är fodret?

Torrsubstanshalten (ts-halten) beskriver helt enkelt hur mycket av fodret som består av vatten och hur mycket som är torr substans.
Det är i den torra substansen som all näring och energi finns.
Om ett foder har 60 % ts-halt, så innehåller det alltså 40 % vatten, eftersom summan av ts och vatten alltid är 100.

Man behöver veta torrsubstanshalten för att kunna räkna ut hur mycket grovfoder som hästen behöver äta varje dag i kg. Utfodringsregeln lyder: minst 1 kg ts vallfoder per 100 kg kroppsvikt och dygn. Det betyder att en häst som väger 500 kg måste få minst 5 kg ts vallfoder varje dygn, oavsett om hästen utfodras med ensilage, hösilage eller hö.
För att räkna ut vad 5 kg ts motsvarar i kg foder, så dividerar man mängden ts med ts-halten/100.
Om hästen äter hö, som har en ts-halt på 84 % blir det alltså: 5 kg ts /(84/100) = 5,95 kg hö, dvs med avrundning blir det ca 6 kg hö.
Om hästen istället äter hösilage med 57 % ts-halt blir beräkningen: 5 kg ts/(57/100)=8,78 kg hösilage dvs ca 9 kg hösilage om man avrundar.

Häst som äter grovfoder

Hur mycket grovfoder hästen kan äta beror flera olika faktorer. Eftersom hösilage och ensilage har lägre ts-halt (innehåller mer vatten) än hö, måste hästen äta fler kg av fodret för att få sig samma mängd ts.
Observera att beräkningsexemplen ovan anger lägsta tänkbara mängd grovfoder per dygn för en häst som väger 500 kg, och att hästen, om den inte är eller sannolikt kommer att bli fet, bör utfodras med mer grovfoder än vad minimigivan anger.
Rekommendationen är 1,5 – 2 kg ts per 100 kg häst.

Omsättbar energi Innehållet av omsättbar energi i fodret anges i enheten megajoule (MJ). Ibland uttrycks energiinnehållet i föda i kalorier istället (t ex i humanföda). Det är bara olika sätt att beskriva energiinnehållet. 1 kalori= 4,184 joule.”

Energiinnehållet i vallfodret räknas fram från en analys av fodrets smältbarhet. Med smältbarhet menas förenklat hur mycket av ett foder som hästen kan bryta ned (smälta) i tarmen. Smältbarheten och energiinnehållet i vallfoder beror i huvudsak på hur stort fiberinnehållet är i fodret.

Sent skördat vallfoder har lägre smältbarhet och energiinnehåll än tidigt skördat vallfoder. Med tidig och sen skörd menas hur gammal växten är vid slåttern, det vill säga det botaniska utvecklingsstadiet. Innehållet av omsättbar energi i vallfoder brukar variera mellan ca 6 till 12,5 MJ/kg ts. Energiinnehållet i halm är ca 6-6,5 MJ/kg ts, medan energiinnehållet i vegetabilisk olja är ca 31 MJ per kg ts.

Mest energi till tävlingshästar och unghästar och avelsston

För vuxna hästar som inte arbetar mycket hårt är ett energiinnehåll under 10 MJ/kg ts önskvärt, det får gärna vara runt 8 MJ/kg ts. Då kan hästen utfodras med mer än minimigivan (se ovan) utan att man samtidigt överutfodrar hästen med energi.

För hästar som tränar och tävlar hårt (på elitnivå i trav, galopp, fälttävlan, distansritt) är det en fördel om vallfodret innehåller mer än 10 MJ/kg ts. Då får hästen en stor del av sitt energibehov från vallfodret vilket minskar behovet av olika kraftfoder i foderstaten och är därmed är en fördel för såväl hästens hälsa som prestation. Högdräktiga och digivande ston samt växande unghästar bör också få ett vallfoder med 10 MJ eller mer per kg ts.
Högre proteinhalt vid tidig skörd Innehållet av smältbart råprotein anges i gram, och förkortas g smb rp/kg ts.
Denna siffra räknas fram från råproteininnehållet i fodret som i sin tur räknas fram från en analys av innehållet av kväve i fodret.

Allt protein som finns i fodret är inte tillgängligt för hästen, därför räknar man om råproteininnehållet till smältbart råprotein. Innehållet av smältbart råprotein i vallfoder varierar mellan 0 till 200 g/kg ts beroende på botaniskt utvecklingstadium vid skörd. Även vilka växter som ingår i vallfodret (klöver och lucern ger ett högre proteininnehåll än bara gräs) och om vallen har kvävegödslats och i sådana fall med hur mycket N per hektar påverkar proteinhalten.

Tidig skörd ger alltid ett högre proteininnehåll än sen skörd.

För vuxna hästar, oavsett om de tränar och tävlar eller inte, bör vallfodret innehålla ca 6 g smb rp/MJ, det vill säga för varje energienhet (MJ) bör det finnas minst 6 g smb rp. Om energiinnehållet är 9,2 MJ/kg ts i vallfodret bör innehållet av smältbart råprotein alltså vara minst 9,2*6 = 55 g smb rp/kg ts.
Då stämmer balansen mellan innehållet av smältbart råprotein och energi i vallfoder bra överens med samma balans i den vuxna hästens näringsbehov, och det blir enkelt att utfodra hästen med bara vallfoder och mineralfoder, kraftfoder behövs mycket sällan i en sådan foderstat.

För högdräktiga och digivande ston samt växande unghästar behövs det lite mer protein, och vallfoder till dessa hästar bör innehålla minst 8 g smb rp/MJ. Om energiinnehållet är 10,7 MJ/kg ts bör innehållet av smb rp alltså vara minst 10,7 * 8 =86 g smb rp/kg ts för att stämma bra överens med hästens behov. Räkna ut kvoten Ett enkelt och snabbt sätt att kontrollera om det vallfoder man har passar till den hästkategori man skall utfodra, är att dividera innehållet av smältbart råprotein per kg ts med innehållet av omsättbar energi per kg ts.

Om kvoten blir runt 5,5-6,5 passar fodret till vuxna hästar, om kvoten blir runt 8-9 passar fodret bättre till avelshästarna. Om kvoten blir lägre än 5,5 kommer man att behöva lägga till ett proteinfodermedel i foderstaten till alla hästar.

Skulle man ha vuxna hästar som ej används i avel, och ett vallfoder med kvoten 8-9 g smb rp/MJ går det utmärkt att använda ändå – det man får se upp med är att hästarna inte blir för feta, eftersom vallfodret egentligen innehåller lite för mycket näring i förhållande till dessa hästars behov.
Det går oftast utmärkt att ge sådant vallfoder i en giva som motsvarar 1 kg ts/100 kg kroppsvikt och dygn (alltså minimigivan), ta bort kraftfoder helt ur foderstaten (men komplettera med ett mineralfoder) och ge hästen fri tillgång på halm.

Beställ analys av av mineralinnehåll

Innehållet av mineralerna kalcium (Ca), fosfor (P) och magnesium (Mg) i fodret anges i gram. Även mineralämnet kalium (K) brukar finnas med på analysrapporten men används inte vid foderstatsberäkning till häst. För att få med analys av mineralinnehållet i vallfodret behöver man kryssa för detta alternativ på den följesedel som skall lämnas in till foderlaboratoriet tillsammans med foderprovet.
Eftersom även innehållet av mineraler i vallfoder varierar med skördetidpunkt, botanisk sammansättning, mineralinnehåll i marken osv är det viktigt att få med dessa på analysrapporten så att man vid foderstatsberäkning ser om hästens behov av Ca, P och Mg täcks eller om ett mineralfoder behövs, och i sådana fall vilken typ av mineralfoder man skall välja.

Rekommendationen är att du analyserar både makro- och mikromineraler av ditt grovfoder, speciellt för hästar som är digivande, högdräktiga, växande unghästar och för hästar som är högpresterande, för att kunna räkna ut en korrekt foderstat. Vallfoders innehåll av Ca varierar vanligen mellan 1-15 g /kg ts, och P-innehållet varierar oftast mellan 0,6-5 g/kg ts. Olika analysföretag presenterar analysresultaten på lite olika sätt, men de flesta redovisar de analyserade värdena dels per kg ts, dels per kg foder. Det är egentligen samma värde som presenteras, det är bara en omräkning från värdet per kg ts till värdet per kg foder, eftersom vi ju utfodrar hela kg foder till hästen och inte bara den torra substansen.

Vid foderstatsberäkning använder man alltså värdena som presenteras per kg foder.

Värdena per kg ts används då man vill jämföra två olika foder med varandra, t ex ett hö och ett ensilage, som ju innehåller olika mycket vatten – skulle man jämföra näringsvärdena i dessa två foder per kg foder blir jämförelsen inte rättvisande, eftersom ensilaget är mer ”utspätt” med vatten och alltså innehåller mindre torr substans per kg foder än höet. Sådana felaktiga jämförelser kan resultera i stora utfodringsfel och onödiga problem.

Text: Cecilia Müller, forskare vid SLU 2017-07-31. Redigerad 2022-09-26.

Det